Ännu ett löftesrikt år står framför oss.
Tänk så många sådana vi haft!
Ja, det känns gott att kunna se fram mot bättre väder och lättare kläder. Eller gör
vi kanske inte det? Kylan håller i sig. Har ni hållit er på benen? Eller gjort som undertecknad
och blivit ett fall för vilstolen. Halvkängor med utfällbara dubbar införskaffade den
sakförståndiga tidigt i år och de har kommit väl till pass. Dock inte strax före
nyår då jag parkerat bilen och tvekade om jag skulle använda finesserna eller ej. Ah, jag ska ju
inte så långt, tänkte jag och det blev det inte heller. Några meter från bilen
halkade jag och slog i ryggslutet ordentligt. Så det gälldet att sitta vackert på mjukt underlag.
Går jag utanför dörren så är det dubbar som gäller.
Man är inte äldre än man känner sig, sägs det. Men det undrar jag. Rätt som det
är när man ska uträtta något vardagligt, så märker man att den där 25 kilos
potatissäcken som man brukar slänga in i bilen, helt plötsligt väger 250 kg.
Men till lite muntrare saker, fanfar: årsmötet. En förväntansfull skara hade satt sig
tillrätta och när ordföranden föreslog att vi skulle starta med kaffet, ökade han
säkert sin popularitet med åtskilliga poäng. Ett smart drag.
Ett kärt möte för många var dagens mötesordförande, Ulla Stahlberg, som med van
hand ledde det väl förberedda mötet. Det är alltid gott med gamla ordföranden som
känner sig hemma bland oss och som vi känner förtroende för. Vi hade åtminstone
två av dem på plats, som under sina år bidragit till att föreningen har utvecklats
så framgångsrikt. Naturligtvis flöt allt fram i god ordning och - om jag måste vara
kritisk - så är det mer på det tekniska planet, där jag själv kommit tillkorta flera
gånger. Jag tänker på mikrofontekniken. De gånger jag använt handmikrofon har varit
smärre katastrofer, därför är det en liten tröst att märka att jag inte är
ensam om problemet. Men alla besked gick fram och man kan väl säga att Sveriges nätburna
pensionärer på västkusten står starka i Göteborgsleran.
Vårt samarbete med Arbetsmarknaden genom FAS 3-personalen bland oss, har inte fallit alla på
läppen. Åsikterna går isär från båda håll. Men medge att det stärkt
vår ekonomi, till fromma för investeringar i utrustning och material, för att inte nämna
det arbete de utför, som definitivt kommit oss till godo. Att vi dessutom gör en social insats för
några av alla dem som drabbats av friställningar och därmed kanske personliga svårigheter,
gör ju inte saken sämre. Förr kallades det solidaritet och det känns gott i hjärtat att
i ringa mån kunna vara till nytta för de som skall ta över. Var stolta!
Ett speciellt tack och blommor gavs till P-H Adrian och Göran Wolke. P-H är ju välkänd
för de (egentligen omöjligt) fullständiga protokollen. Han måste vara utrustad med en
extraordinär sammanfattningsförmåga som glatt oss mycket under åren. Göran Wolkes
imponerande pekuniära insatser, har för mig börjat i den senaste Sten-åldern. Hans agerande
under expansionstiden tillsammans med Wulfsberg och Sten Olofsson (i tacksamt minne bevarad) har varit
föredömligt. En härlig tid.Tack PH och Göran!
Ja, ja. Allt har ett slut, så även ett möte med gamla kära vänner och väninnor!
Ett effektivt genomfört möte kunde avslutas i god tid, men då hade vi förstås inte
fått höra några visdomsord från Olle Viklund om allt som surrar omkring oss i cyberrymden,
molnet och i våra egna burkar. Men det blir säkert en hel del sådant nästa gång,
så var beredda. Preparera er med frågor till mars månadsträff, när kattorna skriker
i skymningen och ni ser ljusare på tillvaron.
Nä, nä, jag har ingen katt – men grannarna har!
nolvikarn
Sidan skapad 2011-02-21
